tisdag 17 december 2013

I veckan samlar vi tankar, utvärderar och småmyser - väntar på julafton tillsammans på Bergskolan!
//Karin

fredag 6 december 2013

Lärandets mystik. Mystiskt?

Nu har en klass fått prova att rätta sina matteprov själva, efter bedömningsmallen som jag själv skulle ha suttit med.
Vi tog oss tid att gå igenom vad man menar med "metod, problemlösning, begrepp och kommunikation" innan de började. Hur visar man det på ett matteprov? Frågan är berättigad och det gav upphov till en del diskussioner hos några elever. Vikten av att teckna uppgifter, vara tydlig i sin redovisning.
När de rättat sin egen eller varandras fick de i uppgift  gå igenom VARJE uppgift tillsammans i gruppen och SE TILL att alla i gruppen:

A: förstod uppgiften
B: Kunde lösa uppgiften tillsammans och självständigt.

Uppgift för uppgift.
Det här tog ca 2 lektioner, nöta nöta!! Vi hade kunnat behöva någon fler lektion. Eleverna fick sedan skriva om samma prov med andra siffror och se där, ALLA lyckades fantastiskt!! Det som också var intressant var att eleverna uttryckte att de tyckte att de verkligen kunde det här. "Vi gör om det här" sa några elever. "Nu kan jag det här ordentligt" sa andra.
Munnarna är glada och gladast på de som brukar ha det tungt. De eleverna klarade för övrigt de svåra uppgifterna också! Läsuppgifter med redovisningar. Fröken är också glad!

Så, vad handlar det om? kanske är det så att eleverna får nöta matematik så oändligt litet. Jag menar, de böcker vi använder i skolan hoppar från det ena momentet till det andra. Eleverna, oavsett var de befinner sig hinner inte befästa några kunskaper. Arbetsblad som hör till materialet fungerar tyvärr likadant.

Jag behöver göra uppgifter som gör att eleverna får upprepa samma typ av uppgift MÅNGA gånger. En del behöver göra det en gång, sen kan dom det. Andra behöver göra det massor med gånger!
I det här arbetet har jag mer och mer lämnat boken åt sitt öde. Vi har jobbat med moment istället. Försöker upprepa  moment och befästa dem ordentligt innan de fått jobba i boken. Jag ser det som att vi mattelärare måste ta tag i undervisningen (kanske med hjälp av boken) men vi får ALDRIG låta boken styra hur vår undervisning ska se ut eller i vilken hastighet eleverna ska jobba. Det arbetet bestämmer jag och mina elever. Eleverna VET när de kan ett moment, tillsammans med mig.  Jag vet när de kan ett moment.
Tiden? Det är klart att ska man hålla den planering som författarna till matteboken föreslår så hinner vi inte hålla på med allt det här, men som sagt: vem avgör det? Jo jag och eleverna tillsammans. Jag har ansvaret.
Förutom att nöta och träna in nya moment behöver eleverna tillsammans tid att reflektera över det de gör rätt OCH det de gör fel. De behöver lösa uppgifter tillsammans och FÖRDJUPA sig, så att kunskapen inte bara blir ytlig. Förståelse är viktigt och ibland krävs det att man upprepar och nöter för att förståelse ska infinna sig.

I den svenska skolan har "rabbla" varit en styggelse att säga. Det påminner om den gamla skolan men jag måste säga att i matematik är det ett måste! Vårt eget rabblande av provet visar det. Eleverna måste nöta och nöta igen. Det är ju precis det Zlatan har gjort för att bli en bra fotbollsspelare, han har skjutit sin boll igen och igen och igen på samma vägg och i samma mål tusentals gånger, det är ju därför han är så bra!? Varför inbillar vi eleverna att de (alla) ska utvecklas i matematik utan att träna och göra samma sak om och om igen? Rabblandet eller upprepandet är viktigt!

En duktig dataspelare är inte duktig för att han eller hon inte spelat! En duktig violinist eller elgitarrist är inte skicklig för att han eller hon inte har tränat ackord och köra bil kan du inte göra om du inte tränar..

Jag har inte nämnt det viktigaste. Föräldrar!
Föräldrars inställning till matematiken och skolan är jätteviktig för hur eleverna presterar och jobbar. Föräldrar måste signalera att skolan är viktig och att kunskap är viktigt - ha en positiv attityd gentemot skolan, skolans lärare och skolarbete.  Eleverna behöver känna stöd i föräldrar och känna att de gör sitt skolarbete av någon anledning, för någon eller något. Någon som ställer krav! Lärare ställer krav. Föräldrar ställer krav, förväntan. Förväntan på ett positivt sätt - inte skapa stress. Det är förresten en annan diskussion som jag kanske återkommer till längre fram.

Jag är nöjd med klassens resultat och tycker att de har lärt sig flera saker. De har lärt sig HUR de lär och de har lärt sig MER matematik. Några fick en aha-upplevelse och jag har lärt mig massor om min egen undervisning i matematik. Så värst mycket mystik var det inte. Det var inte värre än att vi gjorde det som elever alltid gjort i skolan. Tränat, övat och RABBLAT!
Hej hopp//Karin











måndag 2 december 2013

En gång är ingen gång?

Här tänker jag skriva litet om hur det har gått med det jag nämnde i ett tidigare inlägg i matematik och vägen till kunskap! Jag har nämligen litet roliga nyheter, prov är gjorda och jag har sett glada munnar.. I say no more. Klockan är nämligen alldeles för mycket men resultatet är positivt efter den här första omgången.
Jag återkommer!
//Karin