torsdag 31 oktober 2013

Den här veckan har vi på min skola som alla andra jobbat med varandra i olika slags förberedelser. Förberedelser på kort sikt, dvs planerat vad som ska göras veckorna innan jullovet (inte så mycket som vi vill men...:-) Förberedelser på längre sikt, dvs diskuterat entreprenöriellt lärande, centralt innehåll, kursplaner och kunskapskrav i förhållande till olika arbetssätt och det faktum att vi i dag jobbar med en elev -  en dator.
Vi har bla diskuterat och vänt och vridit på normer och normbildning och det är intressant att fundera kring hur normer bildas, blir till och hur vi reagerar när någon bryter mot dem.
Vi tror gärna (jag iaf) att vi är mer toleranta än vi är. Men hur är det när det kommer till kritan? Det finns mycket att jobba med i skolan vad gäller detta. I DN fanns nyligen denna artikel som beskriver en skola där ett normkritiskt förhållningssätt fått positiv effekt på pojkarnas studieresultat som en positiv bieffekt. Kanske kan vi ha rätt glasögon på!

Under den här veckan har vi  också lyssnat på Leif Strandberg, legitimerad psykolog, författare, utbildare, handledare och skolutvecklare. Hans föreläsning handlade om hur vi lär. Hur elever lär och hur vi vet att de lärt? Det låter inte som en fråga för en raketforskare direkt men det är nog den svåraste fråga vi brottas med i skolan. Hur vet jag att elever lär i mitt klassrum? Vad behöver eleven för att kunna lära? Vad behöver jag för att  kunna lära eleven lära? Intressant och fantastiskt rolig föreläsning, där skratt blandas med allvar.
Leif Strandberg beskriver lärandet eller "att kunna" som en metafor med två stolar. Den ena stolen är kanstolen, den andra kanintestolen. På kanintestolen sitter de elever som är mest intressanta ur hans perspektiv för de andra eleverna som kan - de kan och väljer att lära sig saker, suger åt sig kunskaper på olika sätt vare sig du vill eller inte ( ja...nåt sånt, du fattar? :-) Frågan är VAD SOM SKER med den elev som valt att sitta kvar på kaninte stolen och dessutom fjärmar sig från kan-et och kompisarna som sitter på kanstolarna.
 
Det var intressant att höra och få bekräftat att lärande sker i grupp och i interaktion med andra. Inget nytt i och för sig men gott att höra av en som trixat med Vygotskij och Piaget och elevers huven i styvt 40 år! Lärande är inget som sker om man inte har någon att spegla sin kunskap med, bolla sin kunskap med, spegla sin kunskap med. Här såg jag hur mitt jobb i klassrummet med att få eleverna att samarbeta och jobba tillsammans i små eller större grupperingar är att föredra än att sitta en och en, själv - ensam med sin inlärning i snörräta rader som i skolan jag själv gick i.

Entreprenöriellt lärande har också varit på tapeten i veckan. En förmiddag med vår "systerskola" Björkskataskolan och diverse frågeställningar utmynnade i tankar i kring ett no-arbete med ett entreprenöriellt förhållningssätt.
Vi spånade kring 2 uppgifter i no (vill alltid skriva NO med stora bokstäver av någon anledning..) Den ena uppgiften kommer att utgå ifrån en artikel om hur smarta telefoner hotar sällsynta grundämnen. 
Lpp på den uppgiften kommer snart, den behöver bearbetas men den kommer bli kanon tillsammans med mina kollegor!

Den andra uppgiften handlar om hållbar utveckling. Lpp kommer!

Nu har jag surrat här och skrivit om vad vi delvis har gjort den här veckan. Jag sa tidigare att mycket snurrar i huvet nu. Mycket! Den här veckan har allt fallit på plats.

Så här är det, så här tänker jag efter att ha satt punkt för veckan med Andreas Wåhlström från Grafit onsdag förmiddag på skolan som berättade om sin syn på lärande.
Hur gör vi när vi ska ta reda på saker? Jo vi googlar, ser filmer i ämnet på nätet, vi pratar med dom som kan, vi mejlar kanske och letar reda på någon bra bok i ämnet. Vi läser och tar in, diskuterar med andra och samlar på oss fakta och kunskaper innan vi kan säga att.....jag kan det här, ganska bra. 
När vi får upprepa det vi lärt oss för någon eller några andra kan vi det ännu bättre dvs vi skapar kunskap.

Så här tänker jag mig att också att våra barn fungerar när de söker kunskap.  Skapare av kunskap. Varför skulle de fungera annorlunda än oss? 

Jag har en hel del tankar och ideér som vanligt när det gäller min undervisning hädanefter. Det berör ingången i området som vi ska jobba med och innefattar en hel del elevinflytande. Jag kommer INTE att styra frågeställningarna. 

Jag är INTE rädd, jag är inte rädd. Jag kan flyga, jag är inte rädd....och vet ni vad? Jag har världens BÄSTA jobb!!
//Karin


Ps: Lpp och planeringar för nästkommande områden kommer men just nu sitter fröken underbart nedgrävt i filmer och redovisningar, artiklar och arbeten som eleverna gjort och bedömer. Det kan inte bli bättre.

DS














onsdag 30 oktober 2013

V.43

Den här veckan har mycket hamnat på plats i Karins huvud.  Tänk er att ni går omkring och klurar på skola, undervisning och skolutveckling och själv misstänker att ni är ute och cyklar eller har huvet i det blå!? Flera föreläsningar och diskussioner med både kloka och visa personer med olika lång erfarenhet i skolvärlden har den här veckan och hösten stärkt mig ytterligare. Jag är inte ute och cyklar. Jag har inte huvet i det blå! Ingenting kan stoppa mig nu!

Jag ska snart berätta och FASEN vad det är roligt att vara lärare nu!! //Karin


söndag 13 oktober 2013

Vecka 42




Hösten är verkligen vacker och tar andan ur en när man är ute. En enda dag förra veckan var regn och rusk och det börjar kännas helt okey att det någon dag är trist väder.

Eleverna jobbar i sina ämnen och nu börjar det dra ihop sig till bedömning av processen elev för elev, så här långt i både no och matematik. Omdömen ska skrivas och vi vet av erfarenhet att eleverna gärna ser nåt personligt avtryck på sitt omdöme från läraren. Det är svårt att låta bli, fast vi SKA inte skriva mer än hur det går i ämnet med särskilda fraser och vad eleven kan utveckla. Det låter säkert stolpigt och trist när man som förälder läser det,  men det är som det är.  Desto viktigare då att vi lärare SER eleverna och bekräftar dem på lektionerna, efter prov och efter läxförhör och vid så många tillfällen som möjligt varje dag hela skolåret.
Att hinna se eleven i ögonen varje lektion är viktigt för alla tror jag - det en del kallar för ansiktstid. Tyvärr finns inte alltid tiden. Att hinna byta några ord och inte bara prata skolarbete, utan också andra saker - är viktigt. För mig som lärare är det guldstunder när vi kan mötas på det sättet.

I veckan hoppas jag på många sådana guldstunder! Nu kör vi!
//Karin

fredag 4 oktober 2013

V. 41 Here we come!

Länk till information om Lgr11 för föräldrar och andra nyfikna. Så förändrades läroplanerna 2011.

Tänk vad bra det är med sociala medier! Jag twittrar en del och där har jag det jag kallar för mitt utvidgade kollegium, dvs lärare som jobbar i olika delar av vårt avlånga land förutom mina kollegor på skolan. På Twitter pratar vi skolfrågor, skolutveckling och delar med oss av våra erfarenheter, lektionsplaneringar, matriser och annat smått o gott. Tips och trix med flippar och ja, allt möjligt! Ni förstår vilken källa till kunskap om HUR man kan jobba i skolan - om man vill och kan ta in eller dela med sig av hur man lyckas eller misslyckas. För det gör vi ju också. För några år sen var det här otänkbart och dessutom otäckt! Ska jag verkligen visa vad jag gör i klassrummet? Tänk om det inte är bra!? Så tänkte jag och så tänker nog många i början. När man väl gjort det och får respons, och den dessutom är positiv blir man så glad! Det blir roligt och man gör det igen och igen..
Så en dag på Twitter snubblade jag över ett "tweet" av en lärare från Jonsereds skola i Partille kommun, vars utvecklingssamtal hölls av eleverna själva. Det lät spännande!
Nu tänker flera av er att ja, men DET har vi ju gjort förut!? Men inte vi! Nu är det dags i min och Lenas klass 8C att eleverna själva får hålla i samtalet ht-13.  Så, i dag fredag har de fått tycka till om dagordningen och nästa vecka ska vi hjälpa alla att komma in på Edwise så de kan se sin IUP och sina mål - som de jobbar mot och fundera över frågor som:
Behöver de förnyas?
Behöver de förändras?
Kan skolan hjälpa mig på något sätt? Mina föräldrar?
Någon vecka före samtalet ska vi gemensamt hjälpas åt att förbereda oss.


Det här ska bli kul!
För övrigt jobbar klasserna för fullt nu med sina teman och det är otroligt lugnt och fint på skolan. Vår vaktmästare visslar omkring och målar väggar, gör så fint och eleverna är så arbetssamma och faktiskt ivriga i sitt arbete. Ivriga att få det fint och bra till kvällsöppet för föräldrarna i mitten på november. Heja, snart är vi där!

Så där ja! Nu tar vi fredag. TREVLIG HELG! //Karin